Ni som följt Zahras ärende här på SBN:s hemsida väntar säkert ivrigt på besked om huruvida lilla Zahra har fått komma hem än. Tyvärr måste vi göra er besvikna.
Zahra är fortfarande i Algeriet och hennes mamma väntar förtvivlat på sin dotter hemma i Sverige.
Zahraz pappa reste ned till Algeriet i början av maj med löfte om att återvända med Zahra den 4 juni. Så skedde inte.
Istället fick SBN information om att Zahras flygbokning avbokades redan den 26 april, en dag efter att den bokats. Med andra ord så var pappans avsikter redan ifrån början falska. När mamma Lillemor nåddes av informationen kring flygbokningsbedrägeriet så valde hon att koppla in flygplatspolisen direkt, eftersom pappans biljett var bokad och giltig. Men han kom aldrig heller. Det som var tänkt att bli ett mysigt möte på Arlanda, mellan mor och dotter för första gången på flera år, blev bara ilska och tårar. Zahras föräldrar hade talat om att pappan och Zahra skulle anlända i lugn och ro och att Zahra skulle bo med honom i början och lära känna sin mamma igen och svenskan. Av alla fagra löften blev intet. Av alla planer inför den stundande sommaren, blev bara tomhet och sorg. Zahras storebror skulle springa Stockholm Maraton och Zahra skulle heja på honom med sin pappa. De skulle gå på Gröna Lund allihopa eftersom Zahra älskar karuseller.
Zahras mamma hade verkligen hoppats att Zahras pappa nu slutligen skulle stå för sitt ord och låta henne komma hem såsom lovat och avtalat. Det fungerade inte. I flera år har han spelat samma spel och gett falska löften för att sedan svika. Lillemor tänker inte ge honom fler chanser att såra henne. Det finns inget mer som han kan säga för att luras nu.
Han har valt att inte följa det som de gemensamt beslutat. Han har inte respekterat Zahras rätt till sitt ursprung och sin mamma och inser inte hur stort det var av Lillemor att låta honom bli villkorligt frigiven ur fängelset och ge honom möjlighet att själv resa och hämta Zahra hem. Han har svikit alla och mest sin dotter, men det kan han inte inse. Det är hon som borde komma först. Istället skyller han på henne och säger att det är hon som inte vill resa till Sverige. Det är oerhört fegt att skylla på ett nioårigt barn och det är varje normal förälders skyldighet att ta ansvar och ta beslut, även om inte barnen alltid håller med.
Nu har Djillali återigen blivit polisanmäld och tvingas därmed stanna i Algeriet om han inte vill bli gripen och fängslad igen. Zahra fyller 18 år först om nio år och sedan är det tio års preskriptionstid på brottet, så Djillali kan först återvända år 2029 till Sverige. Det är förstås hans val om han vill bo i Algeriet de närmaste tjugo åren. Vi hoppas dock ur djupet av våra hjärtan att han ska förstå det felaktiga han gör mot sin dotter och hennes mamma och respektera Zahras rätt till det land där hon föddes och där både han och Lillemor bor sedan många år. Sverige, landet där Zahras bägge bröder bor. Landet som Zahra har förvägrats i så många år. Det är inte rätt! Snälla, kom hem med Zahra och låt henne få lära känna sin mamma igen och resten av sin familj här hemma.
Som sagt, hoppet är det sista som lämnar en individ, särskilt en förälder vars barn är borta. Vi kan alltid hoppas att Zahras pappa en dag vaknar upp och bestämmer sig för att komma hem med lilla Zahra, för allas skull. Allt han behöver göra är att ringa sin svenska advokat och be henne ta kontakt med Lillemors advokat eller åklagaren för att diskutera huruvida åtalet kan dras tillbaka, för det fall Zahra återvänder såsom redan avtalat. Vi hoppas att det sker snart!
